Några låttips

1. Sing Alleluia med Jennifer Knapp och Mac Powell (lyssnar ofta på den här på väg till jobbet)

2. Love is how we stay alive med Ida Kristin och Ryan Adams (återupptäckt i skivsamlingen från veckan)

3. If I could write med Sam Phillips.

Du & jag Benny.

Har precis läst ut Benny Haags "Makt, mod och motstånd".

Benny har förklarat krig mot alkoholen och anser att vi kraftigt måste sänka vår konsumtion. Men han nöjer sig inte med det utan kräver också något mer, att vi alla tar ansvar. Han ställer frågor om vilket ansvar de har som testar vin i TV. Han beskriver hur jobbiga folk tycker att han är. Hur knäppa resonemangen är om att bara rikta in insatser på de med problem osv. Boken är skriven i dagboksform och vi får också läsa den oerhört starka monolog som Benny rest land och rike runt och spelar.

Det enda jag har svårt för är hur Benny ibland ställer solidaritet med barn i ens närhet framför exempelvis engagemang för barn som befinner sig på andra ställen. Men samtidigt förstår jag ju att han vill proviocera fram en reaktion. Jag tror att folk blir ap-provocerade men att det tyvärr inte leder till så mycket mer. Folk fortsätter pimpla. Alkoholen är helig. Inget är så fruktansvärt jobbigt som en övertygad nykterist som dessutom inte nöjer sig med att göra nykterismen till enbart en fråga om ett individuellt ställningstagande som "är bra för just mig".

Jag tycker att boken är lysande. Känner det som att det är jag och Benny och några till. Mot världen. Samtidigt undrar man hur man egentligen bäst ska göra för att konsumtionen ska minska.

Det finns en fråga som ställs på sin spets och som hänger kvar efter min intensiva läsning. Undrar om jag är typ Sveriges trögaste person.

Varför avstår inte fler alkohol?

Jag fattar verkligen ingenting. Alls.

Dagens låttips

Kasey Chambers sjunger "The nullarbor song". Borde hon inte snart komma ut med någon ny skiva förresten? Framförallt borde hon komma hit och sjunga live...

De apatiska

Har precis läst Gellert Tamas omdiskuterade bok "De apatiska". Vad ska man säga? Det är skrämmande läsning. Det som slår mig är hur mycket jag glömt trots att det som boken skriver om inte hände för speciellt längesen och trots att jag läste rapporteringen då och även var lite engagerad i demonstrationer och liknande. Men detta faktum att många nog likt mig förträngt eller glömt men också det faktum att det inte gjorts någon samlad bild tidigare gör boken så värdefull.

Naturligtvis går det inte att säga att den här boken ger en fullständigt allsidig och sann bild. Finns säkert än fler aspekter och ibland nyanser. Men är det någonsin möjligt att ge en sådan bild? Det boken visar är mer än tillräckligt (mindre än hälften kunde vara nog) för att göra klart att den här hanteringen är en verklig skamfläck för oss som räknas som svenskar.

Fortfarande finns det också barn i vårt land som lever under sådana här hemska förhållanden. Fortfarande finns det så mycket misstänkliggöranden.

sosse mer än kristen?

Lyssnar på Människor och Tro som idag inleds med ett inslag om Broderskapsrörelsen. Anna Ardin, pressekreterare på nämnda rörelse intervjuas och får frågan vad som kommer först, kristen först och socialdemokrat sen eller tvärtom. Jag tror knappt mina öron när jag hör henne säga (även om hon säger att det är svårt att svara på och att det hänger ihop) att politiken är det viktigaste. Hur kan man som kristen tycka att en partipolitisk identitet är viktigare...? Eller missförstår jag kanske?

Senare hör jag henne också säga att för att kärleksbudskapet faktiskt ska få genomslag så behöver man låta tjänstemän ta hand om de minsta som är mina bröder. Jag förstår visserligen vad det är hon vill diskutera men snacka om att hamna i andra diket. Att exempelvis ha skyhöga skatter som du faktiskt måste betala gör ju att du kanske inte behöver konfronteras med mammons makt i ditt liv och med att det verkligen kräver ett beslut att frivilligt ge av sina pengar. Att det svider men samtidigt mer så mycket större glädje och frid.

Hm...Känner mig för tillfället väldigt osossig och osugen på ett medlemsskap i Broderskapsrörelsen.

Dagens låt

Ingrid Michaelson med "Everybody". Ingrid är nog min senaste musikupptäckt ( tack Jenny.)

Bjärka för 3:e gången

Jag har ju glömt att rapportera från mitt tredje besök på Bjärka som gick av stapeln förra helgen. Även denna gång var det en mycket trevlig upplevelse. Kanske för att jag umgicks med så fina vänner. Men också för hela omgivningen, lugnet, kaffet och innehållet. Seminarierna gav mig inte så många aha-upplevelser. Kanske för att jag lite fick känslan av att ha hört det förut (vilket i sig inte behöver vara något negativt). Konserter blev det också och både David Åhlén och inte minst Jonathan Johansson gjorde otroligt fina insatser. Sammantaget är det så värdefullt att ta tid att mata sig med lite bra grejer och ta tid för samtal. Det är nog nästan det jag uppskattar bäst i konceptet, att det är lugnt, man går på det man bokar och eftersom man har sin plats behöver man inte slå sig fram eller vara där i överdrivet god tid. Det är liksom inte som på tex. Hönökonferensen (som jag iof diggar mycket) då det är svårt att ha ett koncentrerat samtal med någon.

Denna gång blev jag bara provocerad en gång och det var när det blev en väldigt teoretisk diskussion om vad som är kyrka (jag hade nog väntat mig något annat) och när en nattvard är giltig (utifrån frågeställningar om präster, biskopar etc). Dels känns inte den grejen så relevant om man som jag tror på det allmänna prästadömet (vid sådana här tillfällen inser jag hur überfrikyrklig jag är) men jag kunde inte heller låta bli att undra vad det får för betydelse. Men det handlar nog mycket om mig och var jag befinner mig nu. Jag har en dragning åt frågeställningar och teoretiserande som förvisso är hur intressant. Och teologiska grundfrågor (eller det som till synes kan verka perifiert) är verkligen inte oviktigt i de flesta fall. Men jag vill inte fastna där. Frågan är väl mest vad det det vi kommer fram till innebär för alla mina medmänniskor och framförallt för dem som ännu inte blivit varse om Guds kärlek.

En förebild

Jag hoppas att jag kommer kunna bli lite som 88-åriga Ann-Marie Näs från Leksand som varje lördagsnatt är extramormor och extraframor för Leksands ungdomar.

Dagens låttips

Brandi Carlile sjunger sin "The story".

Ett djupare brus i tystnaden

Har precis läst Ola Sigurdsons "Ett djupare brus i tystnaden - trettio texter om Gud och människan". En väldigt bra bok som jag definitivt inte läst för sista gången. Jag brukar ju gilla det Ola skriver. Dels för att det är tänkvärt men också för att det är så bra skrivet.

Texterna är strukturerade utifrån sex teman: hungern, kroppen, Kristus, städerna, döden och Gud.

Låt mig bara ge dig några glimtar:

"Vi har förflyttat oss från Guds hus, över Folkets hus vidare till Varumärkets hus. I centrum av våra tempel finner vi inte ett altare eller en talarstol, utan en bankomat."

"För den människa som drabbats av Guds nåd handlar det snarare om något mer än lyckliga känslor eller sunt förnuft. Det handlar om att ha blivit drabbad av Gud, att ha blivit bränd av Gud, att ha fått ett märke i själen som vägrar försvinna.

Mitt enda problem är att boken typ verkar omöjlig att få tag på för köp.

Mycket bättre än såhär...

...blir det inte.

Alison Krauss & Robert Plant sjunger "Killing the blues"

...eller Shawn Colvin sjunger samma låt live.

För övrigt...

...är en av målsättningarna för 2009 avklarad. Jag har sjungit Karaoke. Det var typ bland det roligaste jag gjort.

Missa inte

Inga-Märtha Isacson intervjuas i Dagen. Hela uppslaget idag är bra men Inga-Märtha är något alldeles extra. En förebild för mig.

Dagen gör en angelägen artikelserie om jämställdhet i frikyrkan. Om det finns det naturligtvis mycket att säga. Jag är glad att frågorna lyfts och jag hoppas (även om jag inte är övertygad) att det inte suckas för mycket över detta "tjat". Dessa suckanden är ju bara ett bevis för att artikelserien behövs. Men framförallt behövs det såklart praktisk förändring.

"Min" Marre i Studio Ett...

...om förväntningarna inför klimatmötet i Köpenhamn. Så grymt bra insats (även om ingen väl är förvånad)! Missa inte.

Vilket samhälle vill vi egentligen ha?

Jag vet vad jag inte vill ha. Ett samhälle som sorterar ut människor. Men det är precis det vi skapat och än mer håller på att skapa. Hälften av alla som får veta att deras väntade barn har Downs syndrom väljer att göra abort.

Fosterdiagnostik ska användas i livets tjänst. För att kunna sätta in åtgärder för barn som annars kanske inte skulle överleva. Och det är min fasta övertygelse att något gått och håller på att gå väldigt snett i takt med att tekniken blir allt mer förfinad.

Jag lyssnade på ett seminarium som hölls i riksdagen igår om en ny fosterdiagnostisk metod. Marit Wengelin från Svenska Downföreningen medverkade och det hon sa var minst sagt övertygande (nu var det väl iof kanske knappast som att jag inte höll med redan innan).

Det skrämmer mig verkligen att vi håller på att skapa ett samhälle jag undrar om så många av oss egentligen vill ha. Allt löser vi inte med lagstiftning och restriktioner utan i slutändan handlar det om vår syn på människovärdet och vad som verkligen är värt något.

Radiotips

Har alltid gillat Ace of Base. Har en gammal köpevideo med musikvideos till bland annat Happy Nation. Kan man annat än gilla dessa gamla dängor?

Har också läst en hel del bra intervjuer med Jenny Berggren under åren. Nu har hon skrivit en bok och hon har också medverkat i Morgonpasset i P3. Lyssna på ett klipp här där hennes tro får stort utrymme. I like.

Dagens låt...

...får bli "By way of sorrow" med Julie Miller.

Lyssningstips

Säsongens första upplaga av "Teologiska rummet" har rubriken "det postsekulära tillståndet" och medverkar gör bland andra Ola Sigurdsson. Lyssna här.

Några saker

1. Var på en fantastisk församlingshelg den gångna helgen. Ungefär 130 pers var vi som begav oss till Hjälmargården för gemenskap med Gud och varandra. Är så tacksam så att ord här inte riktigt förmår uttrycka det. Hur livet mitt i allt kämpigt innehåller så mycket vackert.

2. Numera bloggar jag ju inte så mycket. Ser det som en del i att motverka "duktig-flicka-syndromet" och att faktiskt inte bry sig om huruvida det är många eller få som fortfarande läser här. Att faktiskt bara blogga när jag vill och det är inte lika ofta längre. Samtidigt vill jag inte lägga ner för man vet aldrig när andan faller på...

3. Mycket av livets goda handlar om musik. Kolla exempelvis in vad som spelas som väckarsignal för tillfället. Lite smörigt men smör är ofta bra.

Några låtar

1. I don´t know why med Shawn Colvin.

2. Please remember me med Tim Mcgraw (är på lite smör-humör)

3. We sprout in thy soil med David Åhlén